Visst är Fredrik Backmans nya bok en snackis och det har den varit ett tag.
Jag tillhör inte den skaran som har hyllat Fredriks böcker till skyarna, jag har snarare haft svårt att ta mig igenom dem. Men ”Mina vänner” lockade ändå. Tyckte att handlingen lät intressant så vad sjutton, jag ville ge den en chans.
Jag tycker att ”Mina vänner” var en bra bok. En helt ok bok att spendera några timmar med. Jag tyckte om historien om den hemlösa tonåringen Louisa och den medelålders mannen Ted som ger sig iväg på en kaotisk resa. Jag tyckte om tillbakablickarna till dåtiden och vännerna som hängde tillsammans då. Jag gillar inramningen av den berömda tavlan som hamnar i händerna på Louisa och resan för att ta reda på dess ursprung.
Men, jag är ändå inte helt övertygad. Jag kommer att minnas boken men jag är inte lika översvallande i mina tankar som en del av er andra.
Visst är Backman bra på att formulera sig och skriva både underfundigt, sorgligt och humoristiskt. Jag både skrattar och sitter med gråten i halsen. Men jag saknar ändå något i läsningen, jag saknar den där känslan av att fastna i boken, att längta efter att läsa. Jag gör inte riktigt det.
Men av de böcker jag läst skrivna av Fredrik är nog ”Mina vänner” den bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar