Alltså ååååhhh… Jag föll som en fura för den här boken, berättelsen, för Harriet och Nolan.
Det här är en bok full av kärlek över tid och rum och magi. Flicka möter pojke, eller snarare kvinna möter spöke. Nolan är spöket som hemsöker Harriet som inte riktigt förstår varför. Tillsammans börjar de gräva och utforska det förflutna och upptäcker att det finns saker som de har gemensamt och som framförallt binder dem samman. Har dåtiden nyckeln till framtiden?
Alltså, jag inhalerade den här otroligt fina och vackra berättelsen (ja förutom de sidor med heta scener - de bläddrades förbi). Jag kunde inte sluta läsa och här kan vi verkligen prata om att sidorna bläddrade sig självt.
Jag tyckte om relationen mellan Harriet och Nolan, hur de tar hand om varandra, hur de öppnar upp sig för varandra och gör varandra bättre. Harriet har ett ganska tungt bagage att bära, hon tycker inte om konflikter och försöker alltid, speciellt sin mamma, vara till lags. Nolan har även han saker som tynger, bit för bit under läsningen släpper tyngden som finns på deras axlarna och kvar finns något fint. Men kan man älska ett spöke?
Jag tokgillade den här underbara historien (som egentligen är utanför min comfortzone) och jag är så glad att jag plockade upp den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar