Den här boken kom i precis rätt tid för mig. Har brottats med svikande läslust ett tag, men det botades till stor del av den här boken.
”Lär mig säga Kalimera” är en fantastisk fin berättelse om kärlek, förlust och sorg. Om att ha modet att göra en förändring i sitt liv och att ta sig vidare. Cecilia tar oss med på en resa till Grekland och miljön där är underbar. Hon gestaltar den och målar upp den så att det nästan går att känna dofter, höra vågorna och vinden som blåser i håret.
Jag föll hejdlöst för den här boken, en bladvändare av rang där sidorna flög fram. Jag älskade att läsa om Helena, hennes son och de andra karaktärerna som man får möta. Cecilia har skrivit en roman som berör mig, får mig att skratta, gråta, bli förbannad och frustrerad! Och som jag älskar den! Handlingen får ta tid och karaktärerna får chans att utvecklas och hitta sin väg i livet.
”Lär mig säga Kalimera” är en väldig vacker och varm berättelse om människor, om hopp och att livet kan bli bra igen trots motgångar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar