Det här var en bok jag inte riktigt vet vad jag tycker om efter att den är utläst. Jag fångades av handlingen, mem samtidigt är den enligt mig rätt svår att komma in i.
Det är inte en bok du sträckläser, utan den kräver sin eftertanke. Det är en brutal bok, men samtidigt finstämd. Margareta och Evert, syskon som är så olika men ändå lika. Det är drömmar, längtan efter ett liv man tror är sitt. Det är en bok om frihet och om att vara fångad.
Michaels språk är lätt att följa men jag upplever det både varmt och kantigt. ”Miraklernas höft” är en bok med många bottnar och lager. Det är en bok som var fascinerande att läsa men samtidigt är jag inte övertygad.
Så, jag vet inte riktigt vad jag tycker. Jag vill ändå rekommendera den för jag tycker att det finns många frågor som boken väcker som är värda att diskutera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar