Det här är första delen i Sanatoriesviten, en historisk roman där jag som läsare flyttas till Sandträsk i Norrbotten 1941. Till en plats som är lika vacker som isolerad. Hit kommer människor som är sjuka i tuberkulos för att vådas för sin sjukdom.
Hit skickas Ingrid för att försöka bli frisk, hon saknar sitt liv och sin stora kärlek som är kvar i hemstaden. På Sanatoriet träffar hon doktorinnan Karin som är gift med Axel som är läkare där och mellan kvinnorna växer en oväntad vänskap fram. Det trots varningarna om att man aldrig ska komma en patient för nära.
Det här var väldigt intressant läsning. Jag kan för lite om tuberkulos och sanatoriet och romanen har gett mig mer insikt och kunskap. Pauline berättar sin historia på ett fint och varsamt sätt - om sjukdom och död, men även om hopp och att kunna bli frisk. Jag tycker om att läsa om Karin och Ingrid, om vänskap som blir ljuspunkten i livet.
Pauline lyckas väldigt bra med att gestalta och beskriva miljöerna levande så att det känns som att vara där. Hennes språk är vackert och lätt att följa vilket gör att sidorna flyger fram. Detaljerna som finns gör att det är lätt att se livet på Sanatoriet framför sig - vilka tankar som måste gå genom kvinnorna, lukterna, känslorna.
Gillar du kvinnohistoria så är det här definitivt en bok för dig. ”Tolv andetag till sjön” är en roman som berör och väcker intresse om en tid som känns så avlägsen men som bara är en generation bort.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar