Tredje delen i Ninnis Siljanserie och äntligen fick jag återse Ingrid och de andra karaktärerna! Som jag har längtat tillbaka till Ninnis 1980-tal!
Jag tycker verkligen om att hon har förlagt serien till just 1980-talet, en tid då polisarbete fick klara sig utan internet och smartphones. Det är nästan lite befriande att läsa om en tid då man fick åka runt och prata med folk istället.
Jag tycker om hur Ninni berättar och gestaltar miljöer och karaktärer, hur hon får mig att känna det som att jag är där mitt i handlingen på plats. Det är spännande och väldigt svårt att släppa boken när jag väl har börjat läsa.
Ninni skriver briljant som vanligt och sakta men säkert rullas historien upp och man får veta vad som egentligen har hänt. Jag tycker om hur Ninni använder språket för att skapa spänning. Hur man inte riktigt vet, utan bara kan ana oro och att något är fel.
Och så relationerna. Det här är lika mycket en relationsroman som spänningsroman. Jag gillar att hänga med Ingrid och Benny, följa deras liv och hur deras relation förändras. Och så Ingrids dotter Anna, som hon kämpar för att få tillbaka. Där lyckas Ninni skildra känslor riktigt bra, den längtan och saknad som Ingrid känner.
Jag säger det igen, hatten av! När kommer nästa del? 😂
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar