Det här är den första delen i en tänkt feelgoodserie av Veronica Palm.
I den fiktiva staden Solköping bor Ulrika som på det stora hela är ganska nöjd med sitt liv. Jobbet rullar på och vardagen med maken Johan och de snart vuxna barnen känns tryggt. Men en kväll säger Johan att han vill skiljas och chefen informerar om omorganisation och att flera ska få gå rasar tillvaron för Ulrika. Vem är Ulrika då?
Jag måste säga att jag inte var helt överens med den här boken, det var lite blandade känsla. Jag var så himla irriterad och arg på både Ulrika, hennes man Johan och Ulrikas mamma. Arg på att man bara tar för varandra för givet, arg på attityder och hur de hanterar den här situationen som uppstått. Upplevde till en början inte Ulrika så sympatisk.
Men det blir bättre och boken tar sig. Veronica har lyckats mixa både sorg, glädje och vänskap på ett fint sätt i den här romanen. Jag vill liksom ändå veta hur det ska gå för alla inblandade - även om de och deras beteende gör mig lite tokig emellanåt😜.
Och så fick man ju följa med till Italien vilket inte är så dumt.
Så summan av kardemumman - helt ok läsning och tidsfördriv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar