”Så länge du finns är det inte försent”.
Oj, hur ska jag kunna beskriva min läsupplevelse av ”Under samma sol”? Orden känns så futtiga efter att ha läst den här fantastiska boken. Som att de inte räcker till för att kunna berätta och beskriva hur bra jag tycker att Cassandras bok är. Hur vackert jag tycker att hennes språk är. Hur hon skriver så att det går rakt in i hjärtat och kommer att stanna där.
Det är ett stort nöje att återigen få återvända till Ronja, Sivan och Majlis. Att få följa deras väg genom den stora sorg som de har men även följa dem tillbaka till livet, till glädje och nyfikenhet. Till nya insikter och nya mål.
”Under samma sol” är en vacker, sorglig och en roman full med hopp. Det är en roman om att försöka gå vidare även om det verkar omöjligt. Att försöka släppa taget om det som varit och istället se det ljusa, att våga tro på att allt kommer bli bra.
Jag tycker att Cassandra är bra på att skriva och berätta om livet som det kan vara just nu med allt vad det innebär. Både i det lilla och det stora med sorg och glädje. Det är vackert, det är finstämt, det är tungt, det är hoppfullt.
Både den förra romanen ”Mellan himmel och här” och den här hyllar livet, att man ska ta tillvara på det som finns och det som livet vill ge dig. För det är ju så, att om man bara vågar ta emot så kanske man tillslut ändå hamnar rätt. Och så miljöerna!! De är så levande att det går att se platserna framför sig, det känns som man är på plats i Italien under citronträden i värmen och solen. Underbart!
”Under samma sol” är en bok som fått en för evigt plats i min bokhylla! Jag älskade varje sekund av läsningen och lyckost dig som har den oläst! 💛
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar