Minns du vad du gjorde den 7 april 2017? Den dagen skedde det ett terrordåd på Drottninggatan i Stockholm. Fem personer mördades och en av dem var Annikas man Chris. Han lyckades rädda deras då sjuårige son från attacken men hinner själv inte undan.
Jag var den på mina dotters skola och skulle hämta henne från fritids när jag såg nyheten om det hemska som hände i Stockholm. Fasades över händelsen och tänkte på de drabbade. Annika och barnen levde mitt i det hemska.
Annika berättar väldigt öppet och ärligt om den chock och sorg hon drabbas av. Att inte orka ta sig upp, alla praktiska saker som måste göras. Och barnen, deras barn som förlorat sin pappa och deras sorg. Det är till en början en ganska tung bok att läsa och det går inte alltid att hålla tårarna borta under läsningen.
Men någonstans där i boken berättar Annika att en liten livsgnista finns. Det finns hopp. Hon ska försöka leva för både Chris och henne. Han ville leva, men fick inte chansen. Hon har chansen.
Det här är en bok jag inte kunde sluta läsa. Annika tar mig som läsare med på en resa från djupaste sorg till att försöka leva livet fullt ut. Hon hittar yogan, meditationen och tacksamhet till livet. Hon hittar ett nytt sätt att leva för sina barn, sig själv och för Chris.
En vacker, tänkvärd och sorglig bok. Ett ögonblick i livet som förändrar allt och som inte borde fått hända. En bok som är väl värd att läsa!
Tack Annika för att du delade med dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar