Långt bort i en namnlös öken finns en internatskola för besvärliga flickor. Där härskar Föreståndaren som tror att hon måste isolera eleverna för att kunna bygga dem på nytt. Till internatskolan skickas Nadine på grund av dåligt beteende.
Här får eleverna höra att de måste skynda att ändra sig för att den yttersta dagen nästan är här. Men om inte det går? Om man inte kan för att Satan viskar in oro i huvudet.
Missa inte den här sorgliga och hoppfulla boken. Sami har skrivit en sådan vacker och poetisk berättelse. En berättelse som lämnar mig full av intryck och med en massa tankar. Det är svårt att sätta ord på den här läsupplevelsen, för jag vet inte hur jag ska kunna göra den rättvis. Boken är både mörk och ljus, drömlik och vacker. Jag tycker om Nadine, men hon är svår att komma in på livet. Kanske precis som hon ska vara.
Oavsett så förstår jag varför ”Satansviskningar” blev nominerad till Augustpriset. Det är en mäktig läsupplevelse som jag kommer bära med mig länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar