I ”Stacken” skildras en grupp människor som av olika anledningar har hamnat där i kollektivet som lever vid sidan av samhället. De lever på sina egna villkor och har sina egna regler. Vi får följa med på en resa, hur de olika individerna hamnade där, hur saker och ting blir som det blir och varför.
Vad händer med den här gruppen när en främling dyker upp? Hur blir relationerna då?
Alltså, den här snackisen. Snackisen med ett otroligt vackert omslag. En bok som även verkar vara en vattendelare, gilla eller inte gilla?
Det finns delar i boken jag tycker om. Språket, hur Annika formar sina karaktärer och ger dem liv. Hur hon får in det underfundiga och det roliga i allt allvarligt. Jag tycker om att boken belyser viktiga teman som makt, gemenskap och normer. Hur viktigt det är att tillhöra en grupp och ett sammanhang.
Min bokcirkel tyckte om boken, de landade i en 7-8 i betyg på en 10-gradig skala. Själv blir mitt betyg lägre. Jag upplevde även boken som en aning rörig och bitvis seg. Jag blev inte alls lika berörd som en del andra blir, det var ingen bok jag slukade utan jag sneglade hela tiden på andra böcker. Jag tappade liksom intresset. Men samtidigt är det kul att ha läst den här boken, som inte riktigt liknar något jag har läst tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar