Jag har inte läst något av Nadia Hashimi förut, men nu måste jag det. ”Stjärnor i natten” är en bok jag kommer minnas länge och tänka tillbaka på.
En stark och väldigt bra berättelse som jag sträckläste! Det är även svårt att hitta rätt ord för att beskriva min läsupplevelse.
Historien om den tioåriga Sitara griper tag i mig. Hon är dotter till en framträdande politiker och lever ett rätt privilegierat liv i 1970-talets Kabul. Men allt ändras när hela hennes familj blir mördade under en statskupp. Sitara blir räddad och så småningom adopterad av en kvinnlig amerikansk diplomat som tar henne till USA. Där byter hon namn till Aryana och blir så småningom en framgångsrik kirurg. Men tankarna på barndomen finns kvar. Finns det några svar?
”Stjärnor i natten” är en berättelse om att känna rotlöshet, att vilja veta mer om sin bakgrund och vad som egentligen hände den där natten för så många år sedan. Författaren målar upp miljöer och starka karaktärer så otroligt levande. Man känner med dem, vill veta mer, hela tiden vända blad för att läsa vad som händer sen.
Det är en sorglig berättelse men även en berättelse om kärlek, vanmakt, hämnd och hopp. Jag tycker att relationer blir väldigt tydliga och speciellt då mellan Aryana och hennes adoptivmamma. Deras relation är så varm och den berör mig.
En otroligt fin berättelse med väldigt vackert språk. Rekommenderas varmt.
Översatt av Lisbet Holst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar