”Käraste vänner” är den tredje delen i serien om Betty. I den här boken har vi tagit oss till år 1949 och Betty fyller 30 år. Hon lever med sin dotter Martina, sin man Olof och deras son Anders. Men allt är inte så bekymmersfritt som det kan verka. Betty känner sig otillräcklig och har dåligt samvete. De ekonomiska bekymren hopar sig och så dyker Martin Fischer upp i hennes och Martinas liv igen.
Som jag läste och läste. Kunde inte släcka lampan för natten förrän boken var utläst. Jag fastnar för det vardagliga, för de tidstypiska detaljerna, för miljöerna och för relationerna. Det är spännande att läsa och se vilken riktning allt ska ta. Jag tycker om Betty, hennes sätt att ta sig an världen och försöka se till att det blir så bra som möjligt trots att hennes liv ofta styrs av andra som tror sig veta bättre. Hon är stark och jag känner för henne.
Katarina gestaltar både miljöer och karaktärer levande och intressant. Hennes sätt att skriva och använda språket gör att boken är lätt att läsa och svår att släppa. Det är intressant att få läsa om hur det kunde vara i Stockholm på den tiden, hur man levde och vilka hinder det kunde finnas när man var kvinna eller ung flicka.
Nu vet jag att det kommer en fjärde del om Betty och det är jag glad för. Vill inte lämna hennes värld än!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar