Herregud vad spännande det här var. Jag har under de senaste veckorna lyssnar på Johanna Mos serie om polisen Helena Mobacke. Fyra böcker som levererade spänning, intressanta karaktärer och relationer.
Oförutsägbart, bladvändare och galet bra. Jag har promenerat alla tider på dygnet för att sno åt mig lite lästid. Jag har levt med karaktärerna, lärt känna dem, upplevt deras sorg, smärta, ilska och glädje.
Helena Mobacke är en komplicerad karaktärer. När jag möter henne i första boken har hon precis kommit tillbaka till jobbet efter att ha varit borta ett år. Det på grund av att hennes son mördades av den så kallade clownstryparen.
Under böckernas gång förändras Helena, blir mer öppen, låter andra komma nära, lär sig leva med sin bottenlösa sorg efter sonen. Tycker om hur Johanna gestaltar de olika personerna i boken och deras relationer.
Fjärde boken ”Jag var tvungen att gå” är den bästa, den gick inte att sluta lyssna på förrän den var klar. Och vad jag grät. Sorglig är bara förnamnet.
Men nu har jag en rejäl boksmälla. Det känns tomt nu när bokserien har knutit ihop säcken och avslutats.
Tack för underhållningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar