Det här är en roman om relationer, förväntningar, lust och om att tappa bort sig själv.
Lydia vet att det hon gör är oförlåtligt, men hon måste bort. Bort för att kunna hitta hem, för att kunna hitta tillbaka till sig själv. Så hon lämnar sin lilla dotter med sin farmor, skriver ett avskedsbrev till sin man och åker iväg.
Philips vardag vänds upp och ner när han kommer hem och upptäcker Lydias brev. Hur kan hon bara lämna dem? Hur kan en mamma bara lämna sitt barn?
Jag kan förstå både Lydia och Philip. Jag kan förstå att Philip blir arg och upprörd. Jag kan även förstå känslan av att känna sig instängd och kvävd när man är nybliven mamma. Att inte må bra. Men steget till att lämna sitt barn och sin familj är stort. Jättestort.
Jag upplever Lydia som ganska omogen, att hon kanske borde ha väntat med att skaffa barn. Och ibland känns det inte heller som att hon saknar sin dotter när hon är i Barcelona. Hon känns ibland lite för självisk. Philip är en man som sticker huvudet i jorden och inte vill se. Se att hans fru inte mår bra, utan bara kör på. Jobbet är tydligen viktigare än hur de som familj mår.
Men mest av allt blir jag irriterad när jag läser.. Hur kan de de båda ha låtit det gå så långt utan att prata med varandra, låtit den andra veta hur man egentligen mår. Kommunikation är så otroligt viktigt. Att få vara den man vill vara och inte bara styras av andra. Men för att nå dit måste man prata med varandra. Man måste ge och ta, bemöta varandra och mötas halvvägs.
Det är ett ganska tabubelagt ämne som Malin skriver om. En mamma som frivilligt lämnar sitt barn och Malin gestaltar det bra. Känslorna är tydliga och jag tycker att tankar och relationer är fint beskrivna.
Men storyn gnager lite i mig och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Blir jag berörd? Ja det blir jag. Jag blir både ledsen och arg när jag läser och det är ju ett betyg i sig. Är den läsvärd? Absolut! Skulle rekommendera den till en bokcirkel. För det finns mycket man kan diskutera i den här boken.
Ges ut av LB förlag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar