Oj, hur ska jag sammanfatta det här? Jag har läst alla böckerna om Maria Wern och älskar Annas sätt att berätta en historia. Men den här delen, ”Galgbergets väktare” knockade mig. Den här delen berörde mig på ett helt annat sätt än de tidigare och jag drabbades av boksmälla.
Det är en deckarhistoria du dras med i, förvillas och man tror att man kanske har en aning om vem som är skyldig. Men nej, Anna är väldigt bra på att förvilla sina läsare. Först fram emot slutet börjar jag se hur det hänger ihop.
Det är spännande, dramatik, kärlek och hämnd. Och det är sorg. Djup, djup sorg. Jag grät mig igenom slutet och boken kommer stanna kvar länge i tankarna. Jag hoppas att nästa bok kommer snabbt, för jag vill läsa ännu mer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar