Jag tyckte om den här romanen. Fastnade och kunde inte sluta läsa. Sarah, som boken främst handlar om lever ett rätt begränsar liv. Sarah mår bra när hon får avsluta saker åt andra och det gör hon på sitt arbete på ett äldreboende.
Sarah tycker det är skrämmande att börja på nya saker och därför avslutar hon hellre det någon annan påbörjat. Så har hon levt sedan tonåren.
Vi får följa Sarah både i nutid och dåtid och får bit för bit reda på varför saker har blivit som de har blivit. Det är många känslor som ryms i den här boken. Glädje och sorg är hand i hand hela vägen från första till sista sidan. Jag tänker på den lilla flickan Sarah som får vara med om saker i sin uppväxt som inget barn borde få uppleva. Hur det speglar hennes liv och hur det formar henne som person.
En väldigt fint berättad historia om utanförskap, om att vilja bli älskad och att ha hemligheter som tär på insidan. Men det är även en berättelse om att våga, att ha hopp om livet och att det kan bli bättre.
”Sista kapitlet” är nominerad till årets bok och den är väl värd sin nominering.
Översatt av Pia Printz.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar