Att läsa den här boken gjorde mig lycklig och varm ända in i själen.
Jag har skrivit det tidigare, men när man börjar läsa en bok skriven av Callum så vet man att man har bra läsning framför sig. ”Sommardagar i kollektivet” är en typisk Callum-bok och han borde ha en alldeles egen genre uppkallad efter sig, Callum-genren!
Jag älskar hur Callum får mig att bli engagerad i sina underbara karaktärer, deras relationer och liv. Jag skrattar med dem, blir förbannad på dem, gråter med dem. Det är en brokig skara vi får träffa i kollektivet, men det är så levande beskrivet att det känns som man är där på plats. Skulle älska att få sitta där bland äppelträden och diskutera livets frågor med Stina, Alice och Julian.
Det här är en vacker bok, både på insidan och utsidan. Träffsäker med sitt underbara, poetiska och finurliga språk, den rappa dialogen mellan karaktärerna, humorn, hjärtat, svärtan och det ibland lite oväntade. Det är äkta och det är fint och det är det som gör Callums författarskap så bra! Han har en förmåga att skriva så vanvettigt bra!
Tack och lov så är det här första delen i en serie, för jag är inte beredd att släppa vare sig miljön, kollektivet eller karaktärerna än!
Tack för läsupplevelsen Callum! Älskade varje sekund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar