Raynor och Moth är i medelåldern, de förlorar sitt hem samtidigt som de får veta att Moth lider av en svår sjukdom. Hemlösa packar de sina ryggsäckar och ger sig ut på en vandring på den 100 mil långa South West Coast Path som är Englands längsta nationella vandringsled.
På sin väg möter de andra som vandrar och eftersom de har väldigt lite pengar att leva på blir det tuffa dagar. Men genom varje steg, varje möte och varje prövning längs vägen utvecklas deras vandring till en tänkvärd resa. ”Saltstigen” är en sann historia om att hantera sorg och att skapa ett nytt hem när man förlorar det man ägde.
Alltså, den här boken! Jag fullkomligt älskade den! En hyllningskör är inte liksom inte tillräckligt för att beskriva känslan av läsningen. Jag tycker inte att jag kan med mina ord göra ”Saltstigen” rättvisa för det är svårt att hitta rätt ord. Det här är en bok jag önskar att jag hade oläst så att jag fick upptäcka den igen. Omslaget är fantastiskt och innehållet likaså.
Jag längtade efter att få sätta mig att läsa, ville inte att sidorna skulle ta slut. Det är en bok jag kommer att tänka på emellanåt en lång tid framöver. Berättelsen är ärlig, vacker och innerlig och miljöbeskrivningarna är fantastiska. Det vackra och det kala hand i hand, till någon slags helhet.
”Saltstigen” är en gripande och berörande bok som skildrar ett livsöde och vad man gör med det. Hur man går vidare och blir starkare. En av årets i särklass bästa och finaste läsupplevelser.
Översatt av Carla Wiberg.
Ges ut av Bokförlaget Nona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar